En popstjärna i klassrummet

OfficeStories_Haroula-K.png 

JAA!

Gul lapp på mitt fack och jag anade från långt håll onåd. Stod det vikarie för år 3 på lappen? År 3?!? Med tveksamma steg gick jag ner mot lågstadiet.

Jag möttes av kramar och historier. De visste exakt vilka klasser jag hade och hade en hel del historier de ville ta upp. Niklas hade en gång för länge sedan inte sagt hej, Sara hade sagt att de stod i vägen, jag hade för fyra år sedan undervisat deras grannes äldsta barns pojkvän. Så höll det på i några minuter; iver, frågor, nyfikenhet. Efter att jag svarat på frågor som handlade om skolan, husdjur, syskon och barn räckte en liten pojke- vars ansikte jag aldrig kommer att glömma- upp handen. ”Fröken, får jag räkna matte?” Jag hade i all hast för att hinna till lektionen sprungit förbi biblioteket och tänkt läsa högt ur Astrid Lindgrens vackra värld under tiden de illustrerade till och blev lite paff av frågan. Vill ni räkna lite matte också? frågade jag och fick ett kraftfullt JAA tillbaka av hela klassen. Ska jag läsa halva lektionen och sedan så räknar ni matte? JAAAAA!!

Jag kände mig som en popstjärna. Som skrikit ut något som fått publiken i extas. Och deras skrik tillbaka fick hela min värld i gungning. Paralyserad gick jag tillbaka till niorna. Jag fick aldrig något svar på i vilken årskurs man slutar jubla över kunskap men jag möttes under hela den veckan av ett rungande JAA när jag sa till dem vad de skulle arbeta med.

/Haroula

By Anonym författare
April 01, 2016

Officestories

0 kommentarer